För ett par veckor sedan hittade jag den här artikeln om effekterna av Panamaskandalen hos Nordea. Föga förvånande ser det ut som att andra banker har åtnjutit ett ökat inflöde av tidigare Nordeakunder efter att det uppmärksammats vilka tjänster Nordea egentligen erbjudit sina kunder.
På vilket sätt kunde då Nordea ha undgått den här etiska fällan?
En stark värdegrund hade kunnat vara ett skydd mot den här typen av skamlöst beteende om man istället för de vanliga, tre prestationsorienterade begreppen hade valt andra typer av värden. Vad sägs om den ansvarstagande banken? Eller banken som väljer det långsiktigt hållbara? Eller kanske banken som sätter människor före pengar?
Jag är ju fullt medveten om att det i en modern bankkultur aldrig skulle gå att sälja in sådana värdeuttryck, inte för att de inte skulle kunna vara affärsmässigt försvarbara, utan för att dessa begrepp är så fullständigt främmande för banker som Nordea att de för alla i företaget skulle kännas totalt malplacerade.
I en värld där man förlitar sig på sina kunders dåliga minne och räknar med att man återfår förlorade kunder när konkurrenterna gör bort sig hellre än att utveckla en egen moralisk karaktär för att förebygga framtida snedsteg finns det inte mycket plats för varken etik eller ryggrad.
Som tur är finns det andra företag som resonerar annorlunda, exempelvis amerikanska klädföretaget Patagonia. I en undersökning av tillväxt i 300 företag, vars syfte inte i första hand var vinstmaximering, fann forskarna en ökning av försäljningen med 55 procent. Motsvarande försäljningsökning för bolagen på S&P 500 var 6 procent.
Enbart den här annonsen ökade Patagonias försäljning av jackor med 30 procent.
Tydligen så går det att göra bra affärer även när vinstintresset inte kommer i första rummet. Det kanske till och med går bättre?