Jag är fullt medveten om att det är svårt att se motsättningen mellan att fokusera och belöna individuella prestationer eller att fokusera på arbetslagets prestationer.
För ett par månader sedan blev jag ombedd att beskriva problemet i fotbollstermer och svarade på följande vis. I ett fotbollslag är alla väl medvetna om att det är resultatet för laget som spelar roll. Till och med Zlatan brukar ju erkänna det.
Vad händer då om vi inför individuella mål som vi också kopplar till någon form av belöning? Backen som har ett eget mål att höja sin brytningsprocent kommer att fokusera på att göra lätta brytningar och absolut inte riskera att misslyckas. Inte ens när motståndaranfallaren är fri med målvakten.
Mittfältaren som har till uppgift att höja sin passningsprocent kommer att slå en massa korta, enkla pass bakåt och i sidled samt undvika långa, offensiva djupledspass som riskerar att snappas upp av backlinjen.
Forwarden, vars uppgift är att göra fler mål, kommer att ligga som klistrad två steg nedanför motståndarnas backlinje och undvika allt vad försvarsarbete heter.
Man behöver inte vara fotbollsexpert för att förstå att det inte gagnar laget när individerna tänker för mycket på sitt eget bästa.
Här är en sammanfattning av en artikel av forskare vid Harvard Business School om problem med mål i organisationer. (Och tack till Ebba Elwin för länken!)