Kategori: Self-management

Arbetslivets diktatur

I en artikel på Expressen debatt publicerad den 11 mars i år ondgör sig tidigare ekonomichefen för Handelsbanken och Swedbank Lennart Francke och Uppsalaforskaren Göran Nilsson över den detaljstyrning och det frekventa användandet av bonussystem som förekommer på många svenska arbetsplatser. Författarna drar en parallell till kommunistdiktaturen i forna Östtyskland när de jämför med dagens svenska företag och organisationer. De drar också slutsatsen att det inte är så underligt att många idag upplever sitt arbete som själsdödande.

Är det underligt att välutbildade, vuxna människor tappar sitt engagemang när de behandlas som mindre begåvande, oförmögna att lösa problem och ovilliga att ta ansvar?

Är det underligt att människor som är vana att leva i ett demokratiskt samhälle känner sig betydelselösa, uppgivna och deprimerade när de placeras i den sista odemokratiska bastionen i landet – våra arbetsplatser?

Såklart inte. Men hur ser då lösningen ut på det här problemet?

Francke och Nilsson kanske är något på spåren när de skriver att ”det är dags för ett uppror av anställda i företag som är diktatoriskt styrda”? Kanske är det så att de vi i vanliga fall förväntar oss ska agera när företag och myndigheter fungerar dåligt – ägare och ledningar – inte har så lätt att se konsekvenserna av de styrsystem och kontrollmekanismer de själva har varit delaktiga i att konstruera? Kanske är de rädda att förlora kontroll eller ännu värre, att själva bli mindre betydelsefulla för organisationen?

Jag kan förstå att det är en klen tröst att höra att företag som övergår till mer medarbetarstyrda organisationsformer i huvudsak brukar låta tidigare chefer behålla sina löner, men sällan sina titlar och aldrig sina monopol på beslutsfattande. I en organisation där alla har mandat att fatta beslut ser ledarnas uppdrag givetvis radikalt annorlunda ut än i en traditionell hierarki där den viktigaste uppgiften är just beslutsfattande.

Men om ägare och företagsledningar har svårt att se problemen och kanske lika svårt att hitta fungerande lösningar kanske vi måste sätta vår tilltro till medarbetare och fackliga parter?

Framtiden har alltid visat sig svår att förutsäga, men vi kan vara säkra på att den inte kommer att se ut som idag. De som skapar framtidens arbetsplatser kommer med säkerhet inte vara de som är övertygade om att vi gör allt rätt idag. Det kommer vara de som ser möjligheterna i att göra annorlunda.

Framtidens arbetsplatser kommer skapas av den som ifrågasätter det som idag betraktas som självklart och som vågar pröva nya lösningar.

Kan det vara du?

Två enkla regler

Världens största tillverkare av processade tomater – amerikanska Morning Star – har baserat hela sin organisation på två enkla principer. Dessa principer råkar också vara desamma som stora delar av vårt rättssystem är uppbyggt på:

1. Bruka inte våld
2. Håll vad du lovar

Vän av ordning resonerar möjligen att dessa principer gäller på vilken arbetsplats som helst och är knappast unika för Morning Star. Men det finns skillnader mellan att inte klippa till min kollega för att han underlät att maila mig uppgifterna senast onsdag som han lovade och det sätt som Morning Star betraktar dem.

För Morning Star får dessa principer en rad konsekvenser som för andra organisationer skulle vara otänkbara. Att inte bruka våld betyder inom Morning Star inte bara att fysiskt våld är förbjudet – all form av våld är otänkbart. Inklusive att försöka beordra någon annan att göra något. Som en följd av detta påbud finns inga chefer på Morning Star. Ingen kan ge någon annan en order. Ingen kan säga upp någon annan medarbetare.

Kan det verkligen fungera?

Ett svar på den frågan kan möjligen vara att Morning Star är världens största och mest framgångsrika tomatprocessindustri. Uppenbarligen fungerar det inte bara. Det verkar vara en konkurrensfördel.

Om det inte finns någon chef att tillgå i frågor som exempelvis ansvarsfördelning blir förstås den andra regeln än viktigare. Morning Star har tillämpat den genom att att låta varje medarbetare skriva ett så kallat Colleague Letter of Understanding (CLOU) i vilket framgår alla de ansvarsområden, åtaganden och målsättningar som en medarbetare har.

När medarbetare tillkommer och försvinner, revideras alla berörda överenskommelser så att alla ansvarsområden täcks in av de nya CLOU och att eventuella grogrunder för missförstånd och konflikter hanteras.

All information i organisationen är av nödvändighet öppen och tillgänglig för alla. Tack vare avsaknaden av både sekretess och flaskhalsar delas information effektivt till alla i företaget. Öppenheten gör också att ingen kan använda information för att tillskansa sig personliga fördelar.

Morning Stars variant av self-managment skiljer sig förvisso från hur det ser ut hos många andra self-managementorganisationer, men det visar framförallt att principerna för tillämpning av medarbetarautonomi på arbetsplatser kan se ut på många olika sätt och ändå vara framgångsrika. Kort sagt, det finns ingen one-size-fits-all-lösning för self-management.

I sitt TEDx-talk från 2012 berättar Morning Star-medarbetaren Doug Kirkpatrick mer om företagets filosofi och fungerande. För er som vill veta mer om Morning Stars speciella form av self-management hänvisar jag till Morning Stars eget institut för self-management.

Gott nytt år!